Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
IIJALMAR SÖDERBERG
bit åt höger, litet på sned, med aktern i vädret.
Revisorn såg på klockan: hon var tio.
— Ja, tänkte revisorn, där står nu Karlavagnen
som vanligt, på sin vanliga plats. Ingenting vet man
och ingenting får man nånsin veta om dem som
bo på de där sju klara stjärnorna. Om det nu bor
någon alls där.
— Fast det är sant, tänkte han vidare, han står
inte på samma plats som när jag isåg honom sist.
För ett par veckor sen vid den här tiden på kvällen
stod han mer åt vänster. Han har alltså flyttat sig
åt höger sen dess. Ja, det har han; det kan jag
svära på!
Revisorn slog sig för pannan. Han tyckte att
det skymtade liksom ett ljus för honom. Och han
tänkte:
— Jag är en enkel böna, en obetydlig äffling.
Som sådan bör jag enligt Strindberg vara utrustad
med ett så kallat bondförstånd. Om jag nu skulle
försöka begagna det, eftersom jag inte har något
annat. Vad kan nu det betyda, att Karlavagnen
på de sista veckorna har rört sig åt höger litet sakta ?
Det betyder helt enkelt, att solens gång genom
djurkretsen går i motsatt riktning. Nu vet jag alltså
det. Det är redan en liten början.
Och han tänkte vidare för sig själv. Han stod
en hel kvart vid fönstret och betraktade stjärnorna
och begagnade sitt bondförstånd.
Och efter att något mer än en kvarts timme ha
stått vid fönstret och begagnat sitt bondförstånd,
gick revisorn plötsligt fram till sin unga hustru och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
