Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 IIJALMAR SÖDERBERG
Där innerst i min ande bor en gnista;
att lyfta den i dagen blev mitt mål,
min levnads liv, mitt första och mitt sista.
Hon gled mig lindan, tärde och förbrände.
Den lilla gnistan är min rikedom;
den lilla gnistan gör mitt livs elände.
"Gnistan" är nu bragt i dagen, och han låter
segerjublet svälla ut i verser, som genljuda av en
åter-klang från barndomens dristigaste kejsardrömmar:
Hur ljust står allt och hur oändligt rikt!
Förhoppningar och glada drömmar hopa
ett berg av skatter på min väg och ropa
om glada dagars gång. Jag svindlar likt
en konung, när på knä i koret dignad,
i kröningsstund han hör sin riddarvakt
med höjda värjor hyllande hans makt
mångstämmigt jubla: korade välsignad!
Det går tvenne strömfåror jämsides med
varandra genom "Vallfart och vandringsår’’. I den ena
- - den, som bjärtast föll var man i ögonen och med
vars hjälp diktaren genast markerade sig i skarp
siihuett mot den samtida skandinaviska litteraturens
bakgrund — härskade renässansdraget: larmande
lifsberusning, bisarr och lössläppt humor ; en
trängsel av bilder, vilkas originalitet var högröstad och
förbluffande; ett utåtriktat målaröga, som tog i sin
tjänst en dristigt färgskrytande apparat av dräkter
och vapen och färgad hud, av österns länder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
