Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
IIJALMAR SÖDERBERG
i affischens personlista, är ägnad att utmana all vår
mest stridslystna kritik. Heidenstam har här, jag
vill icke säga trott, men handlat som om han trott,
att eftertanken är något som kan besegras i öppen
strid och efter föregående utmaning. Sanningen
är, att den endast kan och, vad mera är, endast vill
falla för ett bakhåll, ju mera konstnärligt lömskt,
dess bättre; den vill lönnmördas. Som denna episod
nu är behandlad, verkar den pittoreskt -i ordets
största mening, ja bländande pittoreskt; men aldrig
ett ögonblick tragiskt. Heidenstams begränsning
visar sig här: han är helt och hållet en lyriker.
Och nu "Hemkomsten". Vi möta här i
verklighetens dager upplösningen på ett sorgespel, som
ägt rum i drömmen. Likväl griper den oss,
nämligen på de ställen, där den besegrar vår eftertanke;
men författaren låter tyvärr även nu alltför ofta
fresta sig till att utmana den. För att taga ett
exempel bland många: då Heidenstam låter Hans
Alienus draga upp en gammal hotellräkning ur
bröstfickan på sin med musselskal besatta
pilgrimskåpa, så kan detta i och för sig vara ett rätt lustigt
infall, om det än icke står synnerligt högt över det
slags karikatyrer, som målarna kalla ateljéskämt;
men i det sammanhang, vari det är inflätat, verkar
det som ren litterär stöld från en kommande
generations unga parodilystna studenter, och det
fördärvar mycket av vår mottaglighet för de härligt
skrivna sidor, som sedan följa. Det är oändligt
synd, att man just i denna tredje del med dess
stämning av vinterstillhet och ro aldrig går säker för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
