Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
IIJALMAR SÖDERBERG
tiden, och som har sin lust i att ställa på huvudet
dem av de relativa sanningarna, vilka just börjat
att auktoritetsvägen vinna ett stadgat renommé som
absoluta. Visserligen är han ofta nog paradoxal
även i den meningen, att han motsäger sig själv,
ty konsekvens är för Heidenstam den ospirituellaste
av de sju dödssynderna och kanske den enda av
dem alla, från vilken han tutan skrymteri ber
försynen att hålla hans hjärta rent. Men det ligger
ingenting överraskande däri: de rika
personligheterna ha alltid en eller annan avskild kammare
i sin själ, där tanke alltjämt strider med tanke och
känsla med känsla; så kan då utslaget icke alltid
bliva detsamma. "En karaktär, som icke motsäger
sig själv, är icke någon karaktär." (Rembrandt als
Erzieher.) En tänkare, som icke är nog driven
dialektiker att kunna bevisa omkull sina egna teser,
är icke någon tänkare. Ur denna synpunkt är
geniets väsen oåtkomlighet, icke alltid blott för andra,
men oftast också för den egna reflexionen, den
egna analysen.
Ja, motsägelsen är oundgänglig här liksom i alla
tankerika verk. Hans Alienus, vilken känner sig
som främling bland sin samtids människor och på
det hetsigaste polemiserar mot deras glasögon,
cylinderhattar och svarta bonjourer, är på samma
gång genomträngd av vissheten om att detta själens
främlingsskap, som för honom är världssmärtans
innersta väsen, ingenting annat är än diktarens,
grubblarens, den ensammes arvedel tiderna igenom,
oberoende1 av kostvm och kuliss. Och då han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
