Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
IIJALMAR SÖDERBERG
Jag längtar hem till skogen.
Där finns en stig i gräset.
Där står ett hus på näset.
Var plockas under träden
så stora rosenhäger,
var gungar blåsten säden
med sådant sus som hemma?
Var bäddas så mitt läger
vid aftonklockans stämma?
Var lever jag i njugga
och långa år, som väva
av gråa garn mitt öde?
Jag lever som en skugga,
där mina minnen leva.
Hemkänslan, liksom religionen, är mystik. De
trådar, som binda oss vid hemmets jord, äro av
ogripbart stoff; kanhända är det därför de äro så
svåra att slita. De trådar, som knyta oss till vår
samtid, äro av liknande art: vår egen generation
med dess särskilda lust och smärta är vårt enda
hem i tiden, liksom fosterjorden i rummet.
Heidenstam, som i sin första diktsamling och för övrigt i
hela sin produktion till och med andra delen av
’’Hans Alienius" med övervägande styrka har
markerat allt det i sitt lynne, som skilde honom från
hans land och hans tid, står i sina nya Dikter som
en fullblodig son av dem båda. Underströmmarna
i hans själ ha svällt ut, banat sig väg upp till ytan
och brusa nu fram genom hela den breda flodbädden.
Under och bakom allt detta ligger trettiårsålderns
kris: diktaren känner sig ha nått den punkt i livets
uppförsbacke, där man stannar och ser sig tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
