Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
I-IJALMAR SÖDERBERG
debut en nyhet, hämtad direkt ur den gamla goda
tiden och därför för en stor allmänhet så mycket’
mera kärkommen. Jag tror mig därför komma
sanningen nära, 0111 jag betecknar den stämning,
"Guitarr och dragharmonika" i vida kretsar av
läsare väckte, som nära släkt med den av ett glatt
och rört återseende. De provinser i diktens rike,
till vilka denna bok förde oss, voro oss visserligen
icke nya,, men vi hade till hälften glömt dem.
På samma gång var intrycket av denna
diktsamling i viss mån förvirrande. Den saknade enhet.
Utom de "Värmländska låtar", som genast väckte
en så enstämmig beundran, fanns där moderna
zer-rissenheitspoem, formellt föga stadgade, men med en
intensitet i lidelsen, vars äkthet mången misstrodde,
emedan den antogs svårförenlig med så mycken
uppsluppenhet och gott humör; vidare tidsdikter, som
dock icke voro bland tidens yngsta barn, men ofta
bland dess näst yngsta; vidare ett stort antal
pasticher, som nästan alla voro i sitt slag
mästerliga; och bland allt detta en svärm av lätt
skämtsamma stycken, så föga betydliga, att de skulle
kunnat passera oanmärkta i Söndagsnisse, samt
slutligen som krona på verket en vanvettigt uppsluppen
Heineparodi, 1 andra upplagan tyvärr försvunnen.
Jag erkänner att jag saknar den; den var obetalbar.
Det skulle vara ett tämligen problematiskt
företag att söka reda denna trassliga härva och väva
samman alla dessa olikfärgade trådar till en
överskådlig bild av författaren, därest han icke redan
kommit oss till hjälp med sina "Nya dikter". Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
