Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Hjalmar Söderberg
än komma att viska honom i öronen; och som
bekant är det inre erfarenheter, som verka den, om
icke hastigaste, så till gengäld pålitligaste
utvecklingen. Man talar så mycket om att uppleva, att
göra erfarenheter — som om man icke upplevde
något varje timme av dagen, och som om icke en
lifstidsfånge i ensam cell också kunde göra
egendomliga erfarenheter. Med en lidelse eller en sorg
till sällskap kan man för övrigt gott resa världen
runt i ensam cell, och det är ju ett slags behaglig
medelväg. — Att ljus och skugga hos Fröding båda
äro av lika äkta härkomst, lär väl heller ingen längre
betvivla. Jag kommer just nu att tänka på hans
"Vintervisa". Pröva med att läsa den högt i enrum:
du skall knappast kunna göra det med fullt
behärskad stämma.
Den svenska lyriken står i närvarande ögonblick
högt, långt högre än kritiken hemma och i
grannländerna är benägen att erkänna. Att Fröding redan
vid sin debut lyckades slå igenom, måste
naturligtvis i första rummet tillskrivas hans humor. Var
och en diktare är vad en gång apostlarna voro,
människofiskare. Till lockbete använder han ett
löje, en lidelse eller en sorg. Är lockbetet ett löje,
vare sig originellt eller vulgärt, så gör fiskaren
merendels strax en god fångst; men är det en lidelse
eller en sorg, då må han se till att han icke handlar
likt den oerfarne fiskare, som efter att ha hängt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
