Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
I-IJALMAR SÖDERBERG
blev därför resultatet en liten enkel succés ungefär
jämförlig med den, som pseudonymen Alfaros
dikter löjligt nog icke ha vunnit, men som en lycklig
(eller olycklig) slump mycket lätt skulle kunnat
förhjälpa dem till.
Men det var då; de tre år, som gått sedan dess,
ha berett rum åt Oscar Levertins diktning och namn,
och man kan numera tala om honom som en av
våra yppersta utan att därigenom vedervåga att
komma i alltför skarp motsättning till härskande
meningar. Monikas skald har småningom lyckats
förvärva den ansvarsfulla förmånen att kunna tala
till en krets av åhörare, vilkas sinnen redan på
förhand stå stämda i den rätta tonarten, för varje
diktning — framför allt då den är så utpräglat
egenartad som Levertins -— ett nödvändigt villkor
för att i själva anslagets viktiga ögonblick bliva
rätt förstådd. Det är icke blott Bibeln och Ibsen,
som av sina läsare kräva det rätta sinnet.
Sällan har man i konstens och litteraturens
historia sett tvenne årtionden visa så bjärt skilda och
likväl, djupare sett, inbördes så föga fientliga
fysionomier som det gångna decenniet och det
innevarande. Det är tvenne konstepoker, till färg och
syften så vitt skilda som möjligt; det oaktat ha de
förts fram av i stort sett samma generation, och de
polemiker, som betecknade brytningen, voro i
jämförelse med åttitalets strid på kniven mellan gam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
