Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
"" 221
som agnostiskt fri från alla positivt fastklubbade
resultat kan läsas mellan raderna i nästan allt vad
Levertin diktat, har även den en skarpt personlig
färg. Man skulle kunna kalla den för epikureismens
motsatta pol. Medan epikurén i ett sorgfritt lugn
ser den enda lyckan, förenar Levertin liksom på
trots de bagge begreppen lust och smärta med samma
olösliga band. Hör dessa rader, åter ur Mardigras:
Om lust, om smärta! Lika gott! Allt liv
blott tvenne klara högtidsflammor äger,
allt annat blott är mulet tidsfördriv,
men deras sken ren blänkt mot barnets läger.
Det ena det är nöjets bröllopsljus,
det andra smärtans röda offerlåga:
för båda brinner lika väl vårt hus
till aska ned med ljuv och dödlig plåga.
Av en världsåskådning som denna följer givetvis
ett mycket ringa intresse för dagens frågor,
världsutvecklingens löpande ärenden. Det kan möjligen
vara skäl att erinra de lyckliga, som äga intressen
och som med anledning därav se ned på dem som
icke äga några, att man icke blott på en utan på
två vägar kan nå till att betrakta tillvaron som en
lek. Allvaret kan för några, för dagsländenaturerna,
vara namnet på den fjärran blånande bergtinne, dit
aldrig deras vägar fört dem. För andra däremot,
för dem, som försett sig på vad Levertin en gång
har kallat "världskomediens eviga oförbätterlighet",
kan det vara ett tillryggalagt stadium. Vad som för
allvarets män är livets mening och innehåll, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
