Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
"" 245
är denna skönhetsdrift som måste förfinas utan att
därför ni velieras.
Nivellering, det är vad Ellen Key hatar mest, på
det etiska området ännru mera än i det skönas värld.
Och det är därför kristendomens etik har blivit
henne för trång: emedan den predikar
nivellerin-gens dödssynd som den högsta dygd. Utvecklingen
syftar mot mångfald och olikhet, icke mot enfald
och likhet. Med klarhet och styrka och med i bästa
mening bestickande vältalighet berättar hon i de fyra
uppsatserna inom gruppen "Individualitet" om den
nya moral, på vilken hon tror, och om vilken hon
hoppas att den skall gå som segrare ur brytningen
mellan självuppoffringens och självhävdelsens idéer,
mellan Kristus och Nietzsche. Och med uppsatsen
"Personlighetens frihet", i vilken författarinnan har
nedlagt det bästa av sin tanke och sin tro på detta
fält, slutar första delen.
Den andra rör sig om Patriotism och om Själens
evolution.
Det finns många gyllene ord bland det, som Ellen
Key säger om fosterlandskärleken, framför allt i
det öppna brevet till Verner von Heidenstam.
Gyllene ord just nu, då de nationella strävandena snart
sagt överallt i världen mer öppet än någonsin syfta
åt att kittla folkens sämsta instinkter. För Ellen
Key är fosterlandskärleken ett stadium bland många
andra i människosläktets utveckling, och hon
känner intet begär att locka dem tillbaka, som redan
hunnit där förbi. Men dem, vilka ännu stå samlade
kring milstenen, som betecknar detta stadium, vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
