Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
"" 247
gare och tommare på innehåll, ju mera den
genom-plöj es av reflexionen. Den tänker sig
människosjälen som en kub med ett visst givet innehåll: "en
kub, på vilken man avgränsat ett stycke
medvetenhet och ett stycke omedvetenhet, och att således, ju
mer medvetenhetens streck flyttas nedåt, ju mer
skulle man förlora i omedvetenhet och
omedelbarhet". Men det är icke så: "Själen är tvärt om en
gruva, som djupnar, när den upparbetas!" Denna
bild träffar djupt och säkert. Ellen Key har med
den på en gång åskådliggjort, vad hon tänker under
formeln "Själens evolution", och visat barnsligheten
både av de farhågor och av det tvivel, som riktas
mot denna idé. Och likväl, då författarinnan sedan
fördjupar sig i drömmar om en framtid, då varje
torpare skall’ kunna njuta av Shakespeares dramer
och Wagners musik, då är undertecknad, efter vad
jag fruktar, för litet trosmänniska att längre kunna
följa henne med oblandad andakt. Icke i den
mening, att jag skulle betvivla möjligheten av ett
sådant framtidsperspektiv; men det ger mig den
stämning av fadd och en smula löjlig lycka, som jag
känner igen från de stunder, då jag suttit fördjupad
i drömmar om min egen framtid och i fantasien
skurit för mig så breda skivor av lyckans bulle,
att jag till sist icke längre haft något kvar att
längta efter.
Men måhända är det nu jag som i min tur har
tänkt mig lyckan som en kub i stället för en gruva.
Man har, då man slutar detta verk, en känsla av
att vår inhemska litteratur det förutan skulle vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
