Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
HJALMAR SÖDERBERG
folklig brottmålsromantik — värvet att förklara.
Och sedan jag väl har konstaterat, att det första
värvet — berättarens — är gott fyllt, med säker
känsla för vad som måste sägas och vad som icke
kan sägas, och med en ofta beundransvärd
konst-förfarenhet, gömd under enkelheten och lugnet —
sedan jag väl har konstaterat detta, återstår det
mig blott att försöka utreda och belysa, hur det
andra värvet är fyllt.
Och det förefaller mig då, som om författaren
knappast har gjort något allvarligt försök att fylla
det — som om han knappt ens har sett det. Det
finnes ingen utsiktspunkt i boken. Han står mitt
inne i sitt ämne, själv gripen och skakad av det
han berättar, han pekar blott på brottet som på
något oerhört och oförklarligt, och förbryterskan
står för honom som gåta och varulv och vidunder.
Men ur denna synvinkel förklaras ingenting, som
rättegångsförhandlingarna lämnade oförklarat —
tvärt om, långt mer än stoffet i och för sig behöver
ge vid handen svepes det hela in i en slöja av
populär skymningsmystik av det slaget, som vi ju’ veta
förut att författaren håller av, men som här är
föga på sin plats. Ty vi äro ju icke barn, och till
en barnsaga lämpar sig ämnet i vart fall icke. Det
kan nog tvistas om huruvida, som författaren
försäkrar i förordet, "denna saga passar i
vinterskymningen, när glöden i brasan sakta brinner ned". Mig
förefaller den snarare vara ett fall att debattera
mellan män, vid fullt dagsljus.
Och var då verkligen denna kvinna ett så gåt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
