Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
I-IJALMAR SÖDERBERG
upp en hel hop och sa: ni kan få skaffa det jag
ska ha, så ska ni snart bli av med mig, jag
behöver inte gå här i vägen" o. s. v. (Hela detta brev
bär för övrigt en viss omisskännlig prägel av
autenticitet, som bjärt skär av mot den övriga, ibland
litet Selma-Lagerlöfskt klingande sagostilen.) Men
eljes ser man henne aldrig för sina ögon som en
människa bland andra människor — hon står för
ess som ett halvt övernaturligt väsen, ungefär på
samma sätt, som hon måste stå för folkfantasien
i sin ort, väl att märka efter brottet och domen:
som varulv och vidunder och gåta. Det är så
författaren har velat ha henne. Aldrig ser han på
henne med psykologens, människosorterarens, klara
och kyliga skärpa. Han vaoklar mellan fasa och
ett slags beundran, som man knappt kan undgå att
fmna litet pervers. "Det, som synes avskräckande
och styggt, rymmer ofta det mänskligt stora", heter
det i förordet; och om detta är menat som ett
preludium till diktarens uppfattning av sin
huvudperson, så tillstår jag att jag finner det absolut
parodiskt — om det åter icke är menat så, då är det
ju på den plats, där det står, bara ord. Och på
ett annat ställe heter det om Inga Persdotter, när
hon har fattat sitt beslut att utföra mordet: "Hon
hade överskridit gränsen för det mänskliga, luften
omkring henne var kylig, rensad och tunn".. .
Frasen är både vacker och välbekant, fast ytterst
överraskande applicerad. På det sättet fruktar jag att
det blir litet för lätt att "överskrida gränsen för
det mänskliga", och man kan med skäl undra: om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
