Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
HJALMAR SÖDERBERG
Jag såg det sprutande,
grönt som årg,
med resta kammar och tjutande
lungor och hy som ändrade färg.
Det grät, det tiggde, det kved,
det blev svart av hot
och klättrade upp och rasade ned
och sög och slickade efter min fot.
Men ytterst där himlen tog mot
och rämnade sk}<*ar slungade
en knippa sol i bränningens svall
låg vit och kall
en nereid och gungade.
Hon gungar ännu — hela synen gungar, tack vare
detta slutrim.
Jag har börjat med utanverken. Ingenting av
vad jag här har citerat hör egentligen till det mest
betydande i Bo Bergmans diktsamling;
tyngdpunkten ligger på annat håll. Jag har med dessa
citat blott velat visa, att den poet som här debuterar
kan sitt hantverk, att det är äkta och hållbart
konstsmide man här har att göra med. Så otvungen, så
fri och personlig som författarens form nästan
genomgående är, blir man nästan förvånad över att
knappt någonsin stöta på ens en vanlig licentia
poe-tica — dessa små suckar, frampressade av versens
tvångströja — långt mindre ett sökt, utnött eller
falskt rim. För den, som älskar och förstår poesi,
vittna säkert redan de gjorda citaten tillräckligt om
att författaren är en verklig och betydande poetisk
stilist, en av de få som hämta sin styrka icke ur
en ängslig respekt för formen som en utifrån given
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
