Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
hjälmar Söderberg
mänhet icke så högt som till nya idéer — man nöjer
sig gärna med att bli införd i en ny miljö. I den
meningen var det något nytt, då Heidenstam förde
orienten med sig hem till vår lyrik, liksom då
Fröding av den svenska allmogens liv gjorde stor poesi
och icke blott bondkomik, ty den senare var icke
ny. "Marionetternas" poet för icke med sig någon
sådan iögonenfallande ny landvinning. Han är
stockholmsbarn, den miljö som har bildat honom
och som han för oss in i är den som vi känna
från den moderna storstadslitteraturen, och i en
av sina dikter ger han också detta stadslandskap
ristat liksom i ett enda långt penndrag, smidigt och
brett:
Jag älskar dimman som släpar våt
över kajer och torg i natten
och lyktornas ögon, röda av gråt
och lukten från gatan och visslans låt
från en spöklikt skymtande båt
ute på Mälarns vatten.
Jag älskar novemberdagens grå
förtvivlan och grändens fasa,
fabrikernas hjärtan som bulta och slå
och droskan som rullar och löven som gå
i dans kring en bänk i en vrå
med en ensam människotrasa.
i
Man känner över huvud alltid staden bakom de
flesta av dessa dikter, också där det icke talas om
gator och torg; man känner den i "Våren" — det
kunde aldrig vara en vår på landet — liksom man
känner den i den gripande dikten "Styvbarn" och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
