Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
HJALMAR SÖDERBERG
Melodi.
Bara du går över markerna,
leker var källa,
sjunger var tuva ditt namn.
Skyarna brinna och parkerna
susa och fälla
lövet som guld i din famn.
Och vid de skummiga stränderna
hör jag din stämmas
vaggande vågsorl till tröst.
Räck mig de älskade händerna.
Mörkret skall skrämmas.
Kvalet skall släppa mitt bröst.
Bara du går över ängarna,
bara jag ser dig
vandra i fjärran förbi,
darra de eviga strängarna.
Säg mig, vem ger dig
makten som blir melodi?
Ja, säg mig, Bo Bergman — vem gav dig den
makten? — Jag kan blott upprepa vad jag sade nyss.
Ingen annan än den som skrev Adagio kunde ha
diktat dessa strofer. Man vet inte varifrån den
kommer, den hemliga förtrollningen i deras
käll-klara och melodiskt porlande flöde.
Denna diktsamling innehåller mycket — många
skiftningar av sol och skugga, och djupast falla
skuggorna, som naturligt är i denna tid, över de
dikter till vilka tidsföreteelserna ha givit stoffet. Bo
Bergman hör inte till de poeter, större och mindre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
