Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
Hjalmar Söderberg
boken. Gorillan, det är den stora och starka, men
icke särskilt älskvärda yankeenationens egen själ;
och av den, som hon skall lyfta upp i ljuset,
fordrar hon helst en viss likhet med sig själv, i
käk-partiets brutalitet och blickens tomma grin — de
andra kramar hon sönder.
Sådan är omslagsbildens mening, och sådan är
också bokens.
Mycket sällan stöter man på en litterär debut med
så markerade drag och så fast hållning som denna
samling utomordentligt välskrivna skisser med
ämnen från andra sidan havet. Det är sant,
mycket lämnar den osagt tills vidare; den ger blott
få och tämligen fragmentariska upplysningar om
sin författares intimare andliga fysionomi — den
får ännu så länge stå där som ett x i en ekvation,
vars lösning får sökas i en kommande alstring, och
däri ligger helt säkert också en viss sund ekonomi.
Men vad som strax slår en till mötes från dessa
blad, det är en verkligt stark och levande sensation
av Amerika, ett stort och iskallt vinddrag från det
hårda och även för de rika så fattiga livet där borta
i det främmande, besynnerliga landet, där
misslyckandet innebär ett djupare elände och själva
framgången synes värdelösare än annorstädes. Det
är ett klokt huvud, som berättar dessa korta och
bittra historier, det är ett säkert öga, som ser, ett
öga, som har förblivit en konstnärs även efter att
ha sett mycket, som konstnärsögon eljes ogärna
dröja vid — och det är ännu något mera,
åtminstone i de bästa av skisserna, det är en underström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
