Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 HJALMAR SÖDERBERG
Fullt ut samma artistiska nivå uppnås kanske icke
av någon annan bland novellerna i samlingen, men
där finns gott om egenartade och skickligt skrivna
stycken och om fängslande tittgluggar in i
lifska-leidoskopet. Blott sällan, som i "Det ondas ängel",
är motivet litet för hårt pressat. I titelnovellen
"Ridå" får man, synes det mig, alltför få och
knappa fakta om mannen och om den tragedi, i
vilken han har huvudrollen, men skildringens prickande
intensitet verkar dock starkt, låt vara mest på
nerverna. "Grannarna" har ett kvickt uppslag, utfört
med lätt hand och med dämpad och objektiv ironi.
"En julherättelse" griper på ett säreget sätt, trots
att motivet varken är nytt eller särskilt tacksamt.
Penningbekymmer måste som bekant gälla en själv
eller ens vänner för att man skall intressera sig
för dem — såvida man inte i likhet med Nobel har
en plånbok som klappar för mänskligheten — och
om en obekant medarbetare i ett
konversationslexikon har det litet knaprigt, så behövs det verkligen
att hans öde samlas i en så grann och suggestiv bild
som här i drömmen om den sviktande trappan, för
att det skall bli litteratur. I "Förfallen", "En
natt-människa" och framför allt i "Barstudie" — gjord
med excentrisk verve och elakt humör — återfinner
man en rad kända kafétyper. De herrar, som
tillbringa sin dag uppspetade på barens höga stolar
som insekter på nålar, kunna här få det nöjet att
känna igen sig — Algot Ruhes "Svaga herrar" hade
ju andra och mer betydande förtjänster, men icke
just denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
