Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA "" 317
hämta papper och penna. När detta är gjort, ritar
hennes hand "automatiskt" en stor sol och skriver
orden: "Mot ljuset". Solen, den känna vi igen.
Det är just samma sol, som pryder omslaget,
sedan en generös förläggare kostat på den
förgyllning. Vidare skrivas, fortfarande automatiskt, dessa
ord: In memoria ætcrna erit justus. Det betyder,
cm jag inte totalt har glömt mitt latin: Han skall
vara rättvis i evigt minne. Spökets mening med
dessa ord förefaller dunkel, och i många svenska
hem sitter man nu grubblande över dem. Där är
det emellertid slut med spökets latin, och vad som
sedan följer, skrevs icke i egentlig mening
automatiskt, utan genom inspiration. Den dystre gästen
dikterade nu under nattens lopp cirka sju hundra
femfotade jamber, som prinsessan med snabb och
lydig hand tecknade upp, utan tvivel med tillhjälp
av stenografi. Det behöver knappast sägas att
jam-berna äro orimmade. Icke ens fan skulle kunna
dikta sju hundra rimmade vers på en natt, långt
mindre ett vanligt spöke.
Poemet skildrar en mycket syndig mans
självmord och uppvaknande i det andra livet. Det faller
av sig självt att han i början stöter på tråkigheter,
men med tillhjälp av åtskilliga änglar, däribland
hans avlidna moder, klarar han skivan, och mot
slutet av dikten svävar han på vita vingar allt högre
uppåt mot ständigt ljusare regioner. Det kunde jag
för övrigt ha sagt på förhand. Gud är nådig nu
för tiden, och prinsessan Karadja är ett bildat
fruntimmer, som inte vill ha något att göra med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
