Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
"" 319
Ty greve Landberg är .bland mycket annat också
en oförfärad sanningssökare, och han har känt sig
manad att på prinsessans egna femfotade jamber
säga henne, att han med all ridderlig aktning för
hennes poetiska begåvning, som greven finner vara
betydande, likväl ställer sig en smula skeptisk mot
hennes spöken. Han vill visserligen icke direkt kalla
dem humbug. Ett så fult ord skulle greve Landberg
aldrig kunna få över sina högvälborna läppar, allra
minst i en poetisk polemik med en prinsessa. Nej,
men han viskar förstulet något om självbedrägeri.
Greve Landberg är kanske, när allt kommer
omkring, en smula psykolog.
Greven har i olikhet med prinsessan icke tagit
andevärlden till hjälp, då han skrev sin bok; den
har heller inte hunnit längre än till andra upplagan.
Han har bara sitt geni att komma med — sitt geni
och sin lärdom.
Latin jag skriver genom lärdoms gåvor,
och ingen ande viskar mig en rad.
Till gengäld uttalar han en blyg förmodan, att
en och annan möjligen kan komma att anse hans
verser vara inspirerade av satan, arab. schejthån.
Grevens verser äro visserligen icke vackra, men jag
tror dock knappast att de kunna föranleda någon
till en så bisarr hypotes.
Det skulle föra oss för långt att följa författaren
på alla de strövtåg hans oroliga ande, för vilken
tydligen intet mänskligt är främmande, i detta poem
ger sig ut på. Den ena stunden ironiserar han över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
