Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
"" 321
Nu folkets kung har nedgått på arenan (?)
och folkets jubel är ej mer betalt.
Det hyllar honom, och från folkets läppar
gå varma böner för dess konungs väl.
Slutet gott, allting gott. Läsaren får det intrycket,
att världshistorien helst borde stanna här — det är
synd att störa en så vacker tablå. I denna sluttablå
har för övrigt skalden själv all rätt att vara med,
och jag skall här tillåta mig att föra in honom,
målad med hans egen pensel:
Jag lämnat illusionerna bakom mig
och dystra stunder vill jag glömma bort.
Ej stora synder har jag på mitt samvet,
men desto mer av peccadillers tal:
För mig, scm alla andra här i livet,
nihil hnmani alienum est.
Som munken vid sin lampa vill jag sitta
och be till Gud om frid, cm mod, om ljus.
Man vågar kanske hoppas, att prinsessan Karadja
skall upptaga greve Landbergs ridderligt kastade
handske och på nya jamber fortsätta den poetiska
lansbrytning, som börjat så lovande. Någon
fiendskap för livet bör den dock icke kunna föranleda.
Jag tror tvärt om, att dessa båda andar i själva
verket ha alla förutsättningar för att förstå
varandra. Ädelt blod och ädla åsikter borde kunna
förena mer än åtskilja. De borde träffas någon
gång i all vänskap — det behövde ju inte nödvändigt
vara i ett gravkapell — röka en fredsp’:pa och
berätta underbara historier för varandra. Den som
då finge höra på!
21. — Söderberg, Vers och Varia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
