Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räkningar; och du häpnar på nytt över, att det kan
se så stort ut, ehuru det är så litet, ty det kunde
ledigt få rum som ett större lusthus på
Karusellplatsen mellan Louvrens båda flyglar. Men Louvren
ser man ju aldrig som ett helt, den verkar icke
som ett hus, utan som en husrad, ett stycke gata
— ett rätt stort stycke gata, ungefär som
Drottninggatan från Samson & Wallin till Adolf Fredriks
kyrka. Vårt slott åter verkar som hugget ur ett
enda block, men ett enormt — det är bara synd,
att det ser så nytvättat ut, och du längtar kanske
i tysthet efter att åter en gång få se det så, som
du förr har sett det under alla de gångna åren
ända från den tid, då du först lärde dig att hålla
av det, mörknat av ålder och märkt av två
århundradens stormar och snö. Men du längtar i så
fall förgäves och längtar dessutom dumt, ty också
ett kungligt slott är en människoboning och bör
likna en sådan.
Mera smärtar det dig kanhända, att detta vackra
slott, stadens och hela landets stolthet, ännu icke
är fullt betalt och icke heller någonsin kommer att
bli det; ty fordringsägarna och deras
rättsinnehavare äro för länge sedan döda och glömda. Dina
ögonbryn rynka sig helt säkert i kränkt rättskänsla
vid tanken på allt stulet material och alla bedragna
leverantörer, och du blir bitter vid minnet av de
stora arvodena, som stundom betalades, och de små
daglönerna, som lämnades olikviderade. Du erinrar
dig, hur hantverkare, som redan förut voro hårt
tyngda av krigsbördorna, genom slottsbyggnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
