Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
VARIA "" 353
det var därför våra stora statsmän under denna tid
utvecklade ett formligt svärmeri speciellt för andra
länders flodmynningar. Men till trots för alla
plundringar (ute och hemma) var staten fattig; det fanns
ingen möjlighet att underhålla armén inom riket.
Den måste ut och försörja sig själv. På sätt och
viss bör man därför tro Carl Gustaf på lians ord,
då han bedyrade att det inte var av "kättja och
kitslighet" han började krig, men av tvingande
nödvändighet. Fast nog brände lusten genom västen!
"Man beslöt således ett krig, innan man ännu
hade valt en fiende", säger en fullkomligt
patriotiskt och lojalt sinnad gammal författare. Fienden
råkade bli Polen. Casus belli erbjöd sig själv. Johan
Kasimir drömde visserligen inte om att förverkliga
sina arvsanspråk på svenska kronan; men att utan
vidare bråk uppge ett anspråk — stort eller litet,
grundat eller ogrundat — skulle ha varit ett brott
både mot monarkisk tradition och diplomatisk rutin.
Han bad alltså att få tänka litet på saken, och medan
han tänkte kom kriget över honom innan han
ens hann säga så mycket som "Pettersson" — som
det står i sagan. Carl Gustaf hade inte tid att
vänta; ryssarna hade redan gjort undan det värsta
grovarbetet och naturligtvis också plundrat tappert;
man måste skynda sig medan det ännu fanns något
kvar av alla de sköna kyrkorna och klostren och
herrgårdarna och slotten.
Polska kriget blev, som man vet, mycket trevligt
och bra i början. Den ena gloriösa viktorian följde
den andra, Farnas kyrkänglar blåste i basun för
23. — Söderberg, Vers och Varia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
