Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den gamla gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visst med Häggbom, portvakten. Till sist började
Häggbom sjunga nere på gården, med sin supiga
röst:
”Om jag nu vore som Salomon rik
och hade pengar i stycken,
skulle jag fara till Turkit
och köpa mig hundra flickor.”
— Vad skulle Häggbom göra med så många?
frågade Lotta. Häggbom, som inte kan sköta sin
madam en gång.
Martin kunde inte höra vad Häggbom svarade,
men Lotta började skratta med full hals.
— Häggbom har ingen skam i sig, sade hon.
Nu kom visst portvaktarmadamen också ut på
gården; det lät som om hon slog ut en balja
diskvatten. Så började hon gräla på Häggbom, och på
Lotta också. Men Lotta skrattade bara och smällde
igen fönstret.
Martin låg halvvaken och stirrade på sprickorna
i taket. Det var en spricka, som var alldeles lik
madam Häggbom, om man såg på den på det rätta
sättet.
Klockan slog nio i Ladugårdslandskyrkan, och
då den hade slutat att slå, började klockan i salen.
Martin hoppade ur sängen och sprang till fönstret
för att se, om päronen sutto kvar i trädet.
Päronträdet på gården var kärt för husets kattor
och barn. Det var gammalt och stort, och många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:41:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shskrifter/3/0012.html
