Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det har jag fått av min mamma, förklarade
Ida.
— Men var är din mamma?
— Hon är borta.
Martin såg undrande ut.
— Hur då borta?
— Hon har rest bort med en främmande herre.
Men ibland skriver hon brev till mig, som pappa
läser för mig; och ibland får jag vackra saker av
henne, som hon skickar.
Martin blev mycket nyfiken. Han ville gärna
veta mera, men han visste inte riktigt om han borde
fråga.
Men Ida tog Martin om båda axlarna och såg
mycket viktig ut:
— Vet du vad vi ska göra nu? frågade hon. Nu
ska vi klä ut oss.
Hon drog ut en byrålåda och började plocka upp
röda liv av sammet, sidensars och rips, med snören
och rosetter i oändlighet; sidenskor, handskar och
silkesstrumpor och långa slöjor av tyll — skära,
vita, blå.
— Det här har jag också fått av min mamma ...
när hon var vid baletten.
Hon tog en tunn, ljusblå slöja med silverpaljetter
och svepte den om huvudet på Martin. Så fick han
ett rött liv, ett skärp av silverskir, en vit kjol.
— Så lustig du ser ut, sade Ida. Alldeles som en
flicka.
Martin såg sig i spegeln, och de skrattade båda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
