Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillvaro; ty han hade endast smak för oskyldiga och
enkla nöjen, och ingen fåfänga drev honom att
söka umgänge med dem, som stodo över honom i
förmögenhet eller rang. Han var son av en
hantverkare; och då han någon gång tänkte över sin
lott i livet, jämförde han den icke med sina
förmäns eller sina förmögnare kamraters, utan
erinrade sig i stället det fattiga hem, ur vilket han
utgått. Och han fann då, att han var lycklig, och
önskade blott, att den lycka han ägde aldrig skulle
förmörkas. Han höll av sin hustru och sina barn
och älskade ingenting i världen så högt som sitt hem.
Då han var ledig från sina ämbetsgöromål, arbetade
han gärna med sina händer. Han lagade bristfälliga
möbler, och han förstod att nödtorftigt reparera
den gamla köksklockan, som hade blomstermålningar
på urtavlan och stora mässingslod på kedjor.
Han, förfärdigade också lustiga och sinnrika
leksaker åt sina barn och små nätta prydnadsting åt
sin hustru till hennes födelsedagar. Bland dem var ett
litet tempel av vit kartong. Det var sirat med smala
guldlister, och bakom en halvkrets av smärta
kolonner fanns ett spegelglas, som tycktes fördubbla
pelarnas antal. Till templets krön, som omgavs med
en balustrad av marmorerat papper, ledde en
spiraltrappa, också den av kartong och klädd med
marmor; men i det nedersta trappsteget fanns det en
liten låda, som kunde dragas ut. Och i denna låda
hittade Martins moder varje år på sin födelsedag
en hopvikt sedel eller ett litet smycke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
