Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fingo icke sitta hos sina föräldrar, ty deras föräldrar
sutto långt borta i koret bland en mängd av
svartklädda och allvarliga människor; de voro också
svartklädda själva, fadern i frack och vit halsduk, och allt
var svart: det röda på predikstolen och altaret var
borta, och det var svart i stället, prästerna hade svarta
mässkåpor, ett svart kors reste sig hotande ur
altartavlans blyfärgade moln längst borta i korets
skymning, och svartgrå låg himlen och stirrade in genom
kupolens valvfönster. Martin kunde icke somna
som vanligt, ty allt var så hemskt, koralen klagade
och kvidde, prästen såg dyster och elak ut och talade
om blod, och en hund tjöt därute på kyrkogården ...
Martin var förtjust över allt detta, ehuru han icke
visste det.
Nej, våren, den riktiga våren ... Den kom först
när de kungliga körde ut till Djurgården i
guldspann och plymascher. Hur sken icke allt den dagen,
hur lyste det icke av blått och sol och vår kring
skorstenarna och taken, kring tuppen på kyrktornet!
På Martins gata blommade redan lönnarna, och över
de lutande planken svävade skyar av vit blom,
körsbärsblom och hagtorn. På torget och Storgatan
vimlade det av folk, hela staden var ute i ljusa och
brokiga kläder, och framför Livgardeskasernen
stodo de ljusblå livgardisterna, som Martin älskade
och vördade, på post med dragna sablar. De
kungliga körde förbi i en sky av plymer och guld, folket
hurrade och Martin hurrade med, och så gick man
ut på Djurgården för att dricka saft och vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
