Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den som hjälper sig själv. Och om det en gång i
livet händer dig, att det är någonting som du rätt
innerligt önskar dig, så att du tycker att du aldrig
kan vara glad mera, om du inte får det — då skall
du inte be till Gud att han ger dig det. Försök
hellre att skaffa dig det själv; men om det är
omöjligt, så bed honom om styrka att försaka det
du önskar. Han tycker inte om andra böner.
Så talade Martin Bircks moder, medan de gingo
på vägen. Och sommarens vind susade omkring dem
och strök fram över fälten, och säden gick i vågor.
Men brovaktaren, gubben Moberg, hade en dräng
vid namn Johan. Johan var fjorton eller femton
år och blev snart Martins bästa vän. Han skar
pilbågar och barkbåtar åt Martin, och Martin
hjälpte honom att veva upp bron. Om kvällarna, då
han var ledig, brukade han också leka ”dunk” eller
”ingen rövare finns i skogen” med Martin och Maria
och några andra barn. Men det var varken för
barkbåtarnas eller lekarnas skull som Martin höll
så mycket av Johan och beundrade honom så gränslöst.
Det var för att Johan alltid hade så mycket
underliga saker att berätta om, saker som pappa
och mamma och mormor aldrig talade om. Det var
i synnerhet i mörkningen Johan brukade bli
meddelsam, då Martin och han sutto tillsammans på en
bjälke vid brohålet och väntade på en ångbåt, som
skulle komma, och vars lanternor förr eller senare
sköto fram bakom udden, den gröna först och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
