Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den gamla gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XII.
Så lades år till år, och nytt fick begrava gammalt,
medan Martin långsamt övades i livets dubbla konst,
att lära och att glömma. Ty liksom spelaren för att
kunna hålla ut tills det sista myntet runnit bort ur
hans darrande hand måste kunna glömma sina förluster
för den vinst, om vilken han yrar, så är
också för människan, den tvungne spelaren, konsten
att glömma den största och den på vilken det hela
hänger.
Och Martin glömde. Röda Turken, som längesedan
hade tröttnat att sprattla, var så glömd som
om han aldrig hade funnits till. Och farbror
Abraham, som hade givit honom den och som hade hängt
sig i ett spjällsnöre en regnig dag, då han icke fann
det mödan värt att leva längre, var snart glömd
också han, om han än då och då dök upp i Martins
drömmar som en mörk och oroande gåta. Men
medan han glömde, lärde han. En tredjedel av
sanningen skänktes honom av lärarna, och en annan
tredjedel bjöds honom av kamraterna, som snart
hjälpte honom att lyfta på den slöja, i vilken det
sjätte budet och allt vad därtill hörde låg höljt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:41:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shskrifter/3/0066.html
