Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan jag inte nog varmt rekommendera den
panteistiska världsuppfattningen. Ingenting kan vara
mer ägnat att kollra bort en flickunge än det
panteistiska svammel varmed Faust besvarar Gretchens
enkla fråga: tror du på Gud? Om han då hade
svarat, enkelt och flärdlöst som hon frågade: nej,
mitt barn, jag tror inte på Gud — så var övertygad,
att flickan hade gjort korstecknet och sprungit
in till sig, ins stille Kämmerlein, och vridit om
nyckeln två varv i låset. I stället svarar han, att
han både tror och inte tror, vilket gör intryck av
djupa själsstrider, och att Gud egentligen är namnet
på den känsla, som två älskande erfara när de ligga
i samma säng. Detta säger han med mycket patos
och på ett vackert språk, så att det inte sårar hennes
blygsamhet, tvärtom, hon tycker att han talar som
en präst, och resten vet vi. — Och för en skald...
Men tillåt mig först som äldre student ...
Doktor Markel lade med lätthet och världsvana
bort titlarna med alla som för tillfället befunno sig
inom räckhåll för en brorskål och fortsatte därefter:
— För en skald är panteismen ett rent fynd, en
sann guldgruva. Om han är kyrkligt troende, får
han visserligen Karl XIII:s orden och goda
inkomster, men blir bara läst av mamseller och
förlöjligas i de liberala tidningarna, som ju i alla fall
ha den största publiken. Om han är ateist, blir han
ansedd för en flack och ytlig natur och en elak
människa och får svårt att låna pengar. Nej, en
skald bör tro på Gud; men på en gud, som är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
