Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när de gå från balen kunna de ju lätt och utan
vidare bråk hitta vägen till sitt gamla ställe, till
kammaren med den rykande lampan, eller med en röd
ampel från Leja i taket.
— Vad göra vi med vårt liv, vi män, och vad
göra vi med deras?
Martin vände tillbaka inåt staden.
I ett gathörn träffade han en poet, som gick och
frös i en tunn gulgrön ulster. Han var ett par år
äldre än Martin och redan en smula berömd, ty han
skrev med en fabelaktig lätthet de allra vackraste
vers om vad som helst, mest om flickor och blommor
och om juninätterna på den skånska slätten, som
han kom ifrån. Han hade ett blekt ansikte och
ett tunt rött skägg; och när han mötte en
yrkesbroder, fingo hans stora barnögon ett vilt och
stirrande uttryck, som om han lade råd med sig själv
och sade: skall jag mörda honom, eller skola vi gå
in någonstans och förtära alkohol?
De gingo upp på Anglais och drucko grön
chartreuse.
Poeten talade om sig själv. Han anförtrodde
Martin, att han var dekadent. Han dyrkade allt
som var statt i upplösning och förruttnelse och dömt
att gå under. Han hatade solen och ljuset — och
han knöt förbittrad näven mot gaskronan i taket
— han älskade natten och synden och alla
spritdrycker som skiftade i grönt. Han hade de flesta
kända veneriska sjukdomar, och dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
