Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ur sig själv och sina gamla stämningar — men
vad gör det, så länge man växer! Och vad är
för resten vemod om inte vad busen sade om
tandborsten: ett nytt njutningsmedel som överklassen
har hittat på. Men vemodigt är det också bara
så länge, som det blott rör sig om stämningar och
musik och idéer. Egentligen är det något annat
jag hela tiden har tänkt på. Jag har tänkt på
kvinnorna och på kärleken. Kommer man in på det
gebitet, då är det inte bara vemodigt längre, nej,
så billigt kommer man inte ifrån det. Man är kär
i en kvinna. Man vill att hela oändligheten skall
ligga i den känslan. Och likväl kan man inte komma
undan reflexionen som säger en, att den känslan
måste vara underkastad samma växlingens lag som
allt annat i världen, och att man en dag skall tröttna
på den man älskar, som man har tröttnat på
månskensmusiken i Faust. Jag har inte upplevat många
kärlekshistorier, men tro mig, jag har aldrig, inte
ens i min fantasi, börjat den leken annat än med
den tysta bönen: måtte hon bli den första som
tröttnar, och inte jag!
— Jag är rädd att den bönen i allmänhet inte
blir hörd, sade Martin. Nog kan både en älskare
och en äkta man bli bedragna, men det händer visst
sällan när de önska det.
— Och likväl blygs jag för den bönen, ty jag
vet att den går direkt ur mitt hjärtas stora
feghet. Hur långt måste man inte ha kommit bort
från det ursprungliga enkla och rättframma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
