Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som skulle vara mitt verkliga. Men om vädret är
vackert, går jag naturligtvis ut och går ... Så blir
det i alla fall ingen riktig söndag, hur jag än gör.
Vad är det för ett besynnerligt slags arbete jag
har tagit för mig, är det inte bäst att avstå, medan
det ännu är tid, att underkasta sig regeln, som gäller
för de andra. Aldrig blir man färdig med detta,
aldrig en känsla av vila och ro. Många frimåndagar,
men aldrig en riktig söndag, aldrig mera!
Mitt skenbara och mitt verkliga arbete — hur
länge skall jag ännu kunna hålla den illusionen
uppe? Sanningen är, att jag är på god väg att få
ett permanent förordnande, att jag om åtta eller tio
år blir ordinarie, och att jag om fyrtio år får
avsked med pension. Min stackars mor skulle kunna
spara sig många bekymmer, om hon såg allt detta
lika klart som jag nu gör. Men hon tror i sitt
hjärtas oskuld, att det som jag skriver på några
papperslappar om natten skall hindra min befordran,
ty hon har ingen aning om människornas
gränslösa likgiltighet för idéer. För att skada min
befordran skulle jag vara tvungen att skriva
personligt ovett om mina förmän, och varför skulle
jag göra det? Det är ju beskedliga människor,
och de ha skaffat mig gratifikationer och arvoden,
oaktat andra hade förtjänat dem bättre. De ha visst
fattat sympati för mig. Jag blir aldrig den, som
sätter torpedo under arken, det ha de känt
instinktmässigt, och de ha förmodligen rätt.
Han kände, att han skulle komma att försvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
