Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utanför porten innan han såg henne komma på gatan,
hon fäste en villrådig och förskrämd blick på honom,
och han hälsade på henne i förbigående, artigt och
litet främmande, så som han måste hälsa för att
icke röja henne. Han vek in på en sidogata för att
bli av med vännen, och efter ett par minuter kom
han på omvägar tillbaka till sin port. Hon gick
därutanför, i regnet och smutsen. Han tryckte
sakta hennes hand, och de följdes åt upp. Men då
hon kommit innanför dörren såg han, att hon
skakade av gråt.
Det behövdes inga förklaringar, hon hade redan
förstått sammanhanget, men hans korta och kyliga
hälsning i förbigående, medan han pratade med
en främmande herre, hade varit nog för att pressa
upp den hemliga ångesten i hennes blod, hon måste
ha luft, hon måste gråta, och hon grät länge och
stilla i hans armar.
Ja, deras stackars lycka, mycket hade den skänkt
dem, men ordens klara och torra belysning tålde
den icke, den for icke väl av att man talade om
den. Det lugn, som följer med ett liv sådant att
det kan visas upp för mängden och gillas av den,
kunde all hans ömhet icke skänka henne, och den
kunde icke hindra henne från att stundom i
ensamheten känna blygsel och samvetsagg. Ty emedan
livet hade visat henne två olika ansikten, som hon
icke kunde se något sammanhang emellan, hade
hon icke ett samvete, utan två. Det ena sade
henne, att hon hade handlat rätt och att det en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
