Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samvetet på och viskade i hennes öra, det viskade
att han, som hon älskade, snart skulle tröttna på
henne, ja att han redan hade tröttnat och att han
föraktade henne i sitt hjärta, för att hon alltid var
så villig till synd och aldrig hade nekat honom
något.
Han visste allt detta, ty hon gav honom alltid
del av sina bekymmer. Och alltid stod han lika
undrande och förvånad inför denna tankegång: att
samma begär, som hos mannen var så naturligt
och enkelt och lika lätt att tillstå som hunger eller
törst, för kvinnan skulle vara en brännande skam,
som måste kvävas eller döljas — denna tankegång,
som han aldrig hade kunnat fatta med sin känsla,
om han än på eftertankens väg kunde följa den
ända upp till dess ursprung borta i de äldsta tidernas
skymning, då kvinnan ännu var mannens egendom
och då det sinnliga hos henne väl var tillåtet, ja
berömvärt, för så vitt som det gav uttryck åt hennes
undergivenhet under ägarens vilja, men brottsligt
och skamligt, om det framgick ur hennes egen.
Och så djupt sitter denna tankegång ännu rotad i
männens hjärtan, att man i böckerna och i livet
blott sällan får höra en man tala om en kvinnas
ömma begär annat än med hån och löje, så vida
de icke gälla honom själv och svara mot hans egen
lust, och ofta icke ens då. Och så djupt sitter
den ännu fast hos kvinnan, att ärbara fruar icke
sällan i hemlighet känna blygsel över att de älska
sina män och längta efter deras famntag, ja, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
