Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gabel. Det kunde ju vara likgiltigt vem han hade
dansat med. Då han nu tyckte, att han hade sagt
en dumhet, blev han ond på mannen, som han hade
sagt den åt, och satte sig att stirra på hans orden
utan att säga något. Och emedan det var en
utländsk skojarorden av värsta slag blev mannen
generad och hostade torrt och gick sin väg.
Fant satt kvar och stirrade in i en spegel på
väggen snett över. Men det var icke sig själv han såg
i spegeln. Det var danssalens ljusflod och
kvinnornas buktande linjer. Ljudlöst tycktes de röra sig
i musikens takt. Se deras röda munnar, se armarnas
vita böjningar — — —
Där var hon åter. För tredje gången gled hon
förbi över spegelglaset. Det var kusinen hon dansade
med. En pojke, nyss student — nå.
Nej, han kunde icke sitta stilla, han kunde icke
se på det mera. Det betydde ju ingenting att hon
dansade med sin kusin, men han kunde inte se på
det, han reste sig och gick ut ur rummet.
Någon frågade:
— Vem är den där herr Fant?
— Han har uppfunnit något, en gasbrännare,
tror jag. Han är redan på väg att bli förmögen.
— Men har ni sett, sade mannen som hade en
utländsk orden, har ni sett, att han har ett blått
ankare tatuerat på ena handen?
De brusto plötsligt i gapskratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
