Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
hjalmar söderberg
det var lördagskväll, om jag inte hade vetat att det
var fredag.
Vi slogo oss ned vid ett bord under kaféets stora
suntält och läto servera oss diverse förfriskningar.
Det visade sig, att vi kommo fortare till botten med
våra gamla studentminnen än vi egentligen hade
trott, och vårt samtal rörde isig mest om det
närvarande. Jag fick veta, att |han redan var gift för
andra gången, och att hans andra äktenskap lovade
att bli lika lyckligt som det första skulle ha blivit,
om vår herre så hade velat. Han talade om sitt
sköna liv ute på landet, som han inte ville byta
bort mot någonting i världen. Han höll av sina
församlingsbor, och han trodde också att de värderade
honom. Vi snuddade också litet vid de religiösa
rörelserna i samtiden, och jag frågade bland annat,
om han var mycket besvärad av frimicklar i sin
församling.
— Du menar de frireligiösa? sade han. Nej, jag
kan inte säga det. Det vill säga, jag kan inte neka
till att de beredde mig en del obehag i början. Det
var förargligt när ärkebiskopen kom på visitation
och såg, att det strömmade mera folk till bönhuset
än till kyrkan. Men jag var ny på orten, min
företrädare fick bära hundhuvudet, och sedan ha
förhållandena ändrat sig till det bättre. Det råder nu en
försonligare stämning, och om jag också inte kan
säga att jag egentligen har mera folk i kyrkan än
förr, så har det åtminstone minskats i bönhuset,
gudskelov. — Nå, det har nu för resten sina
speciella skäl, . ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
