Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
hjalmar söderberg
Kaffet var serverat på verandan.
Karl och Elsa stodo vid verandaräcket och sågo
ut över parkens gulnade trädkronor.
Elsa tyckte, att farbror Karl Johan hade talat
riktigt snällt och vackert.
Karl böjde på huvudet. Och han smekte hennes
hand.
Han tyckte egentligen inte så mycket om det där
om Kalmarunionen. Han tyckte att det var att
profanera något som ingen främmande borde få röra
vid.
Men han sade ingenting. Stod bara och stirrade
ut i rymden.
Herrgården och parken lågo högt, på en udde.
Nedanför blånade Vättern. Och långt i norr stod
Omberg som ett fjärran ljusblått moln.
Brukspatronen ville ha sitt parti. Artur Mertens’
schackbord stod ännu i hans rökrum, som det stod
den dag han reste. Men brukspatronen lät flytta det
ut på verandan.
Nanny gick förbi och sade i förbifarten till Elsa:
— Kära Elsa, nu känner du dig väl riktigt
lycklig? Fast du har då varit kär så ofta att du borde
vara van vid att vara lycklig.
Och hon tillade, vänd till Karl Hennings:
— I vår familj springer kärleksbacillerna
omkring som stora råttor. Jag är den enda som aldrig
blir biten.
Majoren stod och talade med Olga Mertens. Han
hade nyligen varit i Jönköping. Och han sade:
— Tag är ju inte annars vidare religiös. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
