Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
hjalmar söderberg
maren. Hon hette Edit; hon hade ett stort, mörkt
hår och en mycket röd mun. Hon gick långa tider
utan arbete, men förstod alltid att reda sig ändå.
Blom önskade ofta, att Teklas trofasta kärlek till
honom tillika med hennes sparbanksbok genom
något trolleri kunde överflyttas på Edit. Men Edits
hjärta var obeständigt och aldrig att lita på, och
sparbanksboken förblev Teklas. Nå, som det nu var,
gjorde han sig i alla fall litet glädje både med den
enas pengar och den andras röda mun.
Men så kom slutet. Skräddaren, som han arbetade
hos, gjorde konkurs, och han stod utan arbete.
Tekla lovade att hjälpa honom och tog ut pengar
från banken; han skulle få låna trettio kronor, tills
han fick arbete. På kvällen, då han skulle få
pengarna, tvang hon honom att stanna längre än han
hade lust till. Och då han äntligen skulle gå och
bara väntade på pengarna, bröt det löst. Hon var
så mycket ursinnigare som hon måste tala mycket
tyst, av fruktan att väcka herrskapet. Edit hade
varit uppe hos henne på eftermiddagen, de hade
kommit i gräl om någonting, och Edit hade talat
om alltsammans med Blom, för att retas och skryta.
Men Tekla var inte den som lät någon driva med
sig! Och hon kallade honom en fähund och mycket
annat och viftade med de tre tiorna under näsan
på honom och förklarade att han aldrig mer skulle
få ett öre av henne. Då nappade han dem till sig
med ett raskt grepp och gick sin väg. Han visste
att hon inte vågade göra något väsen på natten,
herrskapet kunde vakna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
