Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
hjalmar söderberg
der den och kastade ut smulorna åt ankorna. Det
blev strax livligare i flocken, till och med ankbonden
lyfte huvudet och öppnade ena ögat, men slöt det
igen. Han var helt vit, och också det tillslutna
ögonlocket var vitt, så att Blom kom att tänka på de
hemska, tomma marmorögon, som han hade sett på
Nationalmuseum en söndag för många år sedan.
De andra nappades om skorpsmulorna. En av dem
hade fått fatt i en bit, som var för stor, hon doppade
den i vattnet gång på gång för att blöta upp den
och "få sönder den; under tiden följde en annan
oavbrutet med vaksamma ögon alla hennes rörelser,
och då skorpbiten till sist slant undan hennes näbb,
var den andra strax där och tog den. Det blev icke
något slagsmål; den första nöjde sig med att i
sin tur följa efter och vakta på ett tillfälle att få
igen det förlorade.
Blom skrattade högt av förtjusning.
— Ja, det är rätt, tänkte han, den som har något
skall passa på det han har, annars kommer en annan
och tar det. . .
Och han kände det nästan som en tröst att se
det oskyldiga vita djuret ostraffat och alldeles
naturligt utföra en handling, som på människornas språk
kallas för stöld, och som han hade fått lida så
mycket för.
Inifrån land kom en spräcklig anka simmande,
lockad av skorpbitarna, i spetsen för en flock ungar,
gråbruna, dunigt ludna och med små pärlklara,
svarta råttögon. Ett par små flickor med böcker i
händerna, på väg till skolan, stannade och betrak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
