Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
hjalmar söderberg
Sedan det första uttrycket av överraskning väl
försvunnit från hennes ansikte, smålog hon vänligt
och tycktes icke obehagligt berörd av att se honom.
Hon skulle gå till en bekant, som bodde litet längre
bort, och de följdes åt. Han fann henne förändrad,
fylligare än förr och rödare i hyn, som om hon hade
druckit mycket öl. Hon frågade var han hade varit
hela den långa tiden, som de icke hade sett
varandra. Han kände en viss tillfredsställelse över att
hon inte tycktes känna till hans "andra resa", och
han improviserade något om en långvarig sjukdom
och en tids kondition hos en skräddare i Södertälje.
Edit pratade oavbrutet. Hon talade om
gemensamma bekanta och klagade över oförrätter, som
hon hade lidit. Tekla hade varit allra värst emot
henne. Men nu var hon gift med en
renhållnings-karl, som redan hade supit upp hennes pengar, och
som slog henne var dag; och det var rätt åt henne.
Hon berättade också en hel del om sig själv, men
på ett sätt som knappt tycktes kunna göra anspråk
på trovärdighet.
Blom lät henne prata och sade icke mycket själv.
Han tänkte på de nio månader som han hade
tillbragt i ensamhet.
Han drog henne sakta i armen och förde henne
in på en gångstig, som ledde inåt skogen., och hon
tystnade mitt i sitt prat och följde honom utan att
säga något. Stigen ledde i djup skogsskymning
längs med ett staket och en häck, som hägnade om
en enskild trädgård från vilken några stora
silver-popplar bredde sina höga och vida kronor. At andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
