Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 hjalmar söderberg
ansikte. Hyn var blekbrun, och han erinrade rätt
mycket om Choulalongkorn och hans siameser, som
voro här 97. Han hade vackra, milda och kloka
ögon. Men kring munnen låg det ett nät av dessa
fina, senila rynkor och veck, som äro så
karaktäristiska för de gamla raserna i yttersta östern.
Det var vid tiden strax efter Mukdenslaget. Jag
försökte inleda honom i frestelse genom att fråga:
— Er De Japaner? Han svarade med en låg, mjuk
röst och något religiöst i tonen: — Jeg er föd i
Kina. — Och var där? — Sanghaj. — Så, Shang-
>
hai...
Jag gav akt på honom, då han serverade ett
sällskap i närheten av mitt bord, några figurer ur
första kammarn. Han gjorde ett förnämt intryck
bredvid dem. Och jag måste skratta för 111ig själv,
då jag såg deras tunga elefantkroppar, deras
knö-liga och uppsvällda ansikten och deras talgiga,
färglösa ögon och tänkte på hur jag i skolan fick lära
111ig att det mänskliga skönhetsidealet
representerades av den germanska rasen. Och det fanns intet
tvivel om att det fortfarande var dessa senatorers
åsikt.
Men den lilla kinesen var omtyckt av gästerna
och föremål för allmänt intresse och fick goda
drickspengar, och när hans kamrater av arisk börd märkte
det, blevo de mycket gulare i ansiktet än han och
kastade mycket snedare blickar på honom än han
på dem, och en av de mest rasmedvetna stod i en
vrå och knöt nävarna under servetten och tycktes
öva sig i boxningsrörelser . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
