Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
hjalmar söderberg
jade redan ljusna, och den röda stjärnan brann med
blekare glans.
Åter pinade jag mig med att gissa ut vilken form
och gestalt det lilla röda klotets behärskare kunde
ha. Människor som vi kunna de ju icke vara annat
än genom ett högst osannolikt sammanträffande av
alldeles lika omständigheter. Jag försökte tänka mig
dem som ytterst kloka och skarpsinniga elefanter,
kanske försedda med vingar. Jag tänkte mig dem
som stora fåglar med klorna utbildade till
konstskickliga händer. Men jag erinrade mig, att hos
fåglarna allting måste vara lätt, även hjärnan, och
att bevingade varelsers lätthet att övervinna
rummet för dem alltid är en viktig eggelse mindre att
anstränga sitt skarpsinne och sin
uppfinningsrikedom. Nej, jordbundna, fångna i dyn och längtande
upp ur den, piskade av tusen nödvändigheters hårda
krav, sådana måste där som här de varelser vara,
som skola kunna spränga ut gränserna för sitt eget
väsen, nå över sig själva och göra om sin värld till
sitt behag . ..
Den som kunde få sova.
–-Ännu en gång såg jag den lilla kinesen.
Det var en tidig sommarförmiddag i
Strömparterren. Jag hade flytt dit nu, där det var ensamt och
tyst under de gamla träden, flytt undan
helvetes-larmet på gatorna och torgen för att pressa saften
ur en citron och läsa i en bok. Där var ingen mer
än jag och kinesen. Han stod böjd över räcket och
såg ner i den forsande strömmen. Jag satt vid ett
bord inte långt ifrån. Jag märkte honom först då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
