Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN brinnande STADEN
107
— Vem är det som har varit oförskicklig?
— Ja, det kan man inte så noga veta, så här
långt efteråt. . .
— Hur långt efteråt?
— Det är flera hundra år sedan den här staden
brann upp, säger fadern.
Det blir den lilla gossen lika klok på, det vet
fadern mycket väl, men något måste han ju svara.
Gossen sitter tyst ett litet ögonblick och funderar.
Nya tankar och föreställningar om tingen röra sig
i hans hjärna och törnå ihop med de gamla. Han
petar med sina små fingrar på glaset över den
brinnande staden och säger:
— Ja, men det brann ju i går, och i dag brinner
det också?
Fadern försöker sig på en förklaring över
skillnaden mellan tavlor och verklighet. — Det här är inte
någon riktig stad, säger han, det är bara en tavla.
Den riktiga staden har brunnit upp för länge, länge
sen. Den är borta. Människorna, som springa här
och fäkta med armarna, äro döda och finnas inte
mera till. Husen ha brunnit upp.. Tornena ha
ramlat. Bron är också borta.
— Har tornena brunnit omkull eller trillat
omkull? frågar gossen.
— De ha både brunnit och trillat.
— Ä ångbåtarna också döda?
— Båtarna äro också borta för länge sen, säger
fadern. Men det är inga ångbåtar, det är
segelfartyg. Ångbåtar fanns inte på den tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
