Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Hjalmar Söderberg
— Tror ni att det finns ett liv efter detta?
Han tänkte, att det skulle gå lättare att kyssa
henne om han svarade ja. Men han kom inte
riktigt ihåg, vad han vid andra tillfällen möjligen
kunde ha sagt om samma ämne, och han var rädd
att råka i tvetalan. Därför såg han >henne djupt in
i ögonen och svarade:
— Det finns ögonblick då jag tror det.
Detta svar behagade henne utomordentligt, och
hon tänkte: Jag tycker i alla fall om hans hår, och
hans panna också. Det är bara synd att hans näsa
är .så ful och så har han ju ingen ställning — bara
en student, som läser på prillan. Det var inte en
sådan fästman hon skulle förarga sina väninnor
med.
Han tänkte: nu kan jag bestämt kyssa henne.
Men han var i alla fall förskräckligt rädd; han
hade aldrig förr kysst någon familjeflicka, och han
undrade om det kunde vara farligt. Hennes pappa
låg och sov i en hängmatta en bit därifrån, och
han var borgmästare i staden.
Ilon tänkte: Kanske det är ännu bättre om jag
ger honom en örfil, när han kysser mig.
Och hon tänkte åter: Varför kysser han mig
inte, är jag så ful och obehaglig?
Och hon böjde sig . fram över vattnet för att
spegla sig, men hennes bild bröts i vågskvalpet.
Hon tänkte vidare: Jag undrar hur det kan
kännas när han kysser mig. I verkligheten hade hon
bara blivit kysst en gång, av en löjtnant efter en
bal på stadshotellet. Men han luktade så illa av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
