Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„ 132
hjalmar söderberg
ARKIMEDES PUNKT.
Jag kände en gång en liten buse.
Han var jämnårig med mig och bodde på samma
gata. Men han var mig överlägsen i allt, icke blott
i erfarenhet och mod, utan även i kunskaper; ty
han kunde med tillhjälp av ett stycke rödkrita eller
ett kol rita den lilla gatans väggar och plank fulla
av ord och symboler, vilkas betydelse jag icke kände.
Då jag skulle gå ut, brukade jag, om jag var ensam
och utan beskydd, alltid först sticka ut näsan genom
porten och kasta en blick nedåt gatan för att
övertyga mig om att den lilla busen icke fanns i
närheten. Ty han var starkare än jag, och han kunde
aldrig lära sig att med jämnmod uthärda åsynen
av mina kläder, som voro helare och renare än hans
egna.
Men en dag inträffade det, att jag fick en kälke
av min fader. Den var överklädd med ett stycke
rödblommig filtmatta, medarna hade skarpa
stålskenor, som lyste i solen, och den hade också en
liten ringklocka i nosen. Då jag första gången kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
