Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men se, min skyddsängel vakade. Den lilla busen
kom icke fram ur sin port; han stod kvar med
händerna i byxfickorna, och medan han betraktade mig
med mera likgiltighet än hat, sade han endast dessa
ord:
— Klappa dej i ändan, grabb, så går det fortare!
Därefter tog han upp ett stycke kol ur fickan,
ritade ett enstavigt ord på väggen och försvann in
i sin port.
Men jag fortsatte att åka nedför backen och
kavade med fötterna för att komma framåt, ty
backen var icke mycket brant. Plötsligt slog det
mig dock, att det kunde ligga någon sanning gömd
i den lilla busens ord. Om jag sitter stilla på min
kälke, tänkte jag, och någon kommer bakifrån och
ger mig en knuff i ryggen, så åker ju kälken framåt
ett stycke. Om jag nu dunkar mig själv i ryggen,
så har det naturligtvis samma verkan som om någon
annan gör det. Det var ju så enkelt; vad jag var
dum, som inte hade kommit att tänka på det förut!
Jag såg mig försiktigt omkring för att förvissa mig
om att den lilla busen icke fanns i närheten, ty jag
ville icke att han skulle se, att jag följde hans råd.
Och därefter började jag dunka mig i ryggen så
mycket jag orkade.
Men kälken rörde sig icke ur fläcken. Jag
dunkade mig i ryggen, så att jag blev både röd och
varm, och två madammer stannade och skrattade
åt mig; men kälken rörde sig icke.
Då blev jag ledsen och ond och tog min kälke
i snöret och sprang hem med den, medan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
