Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan i min barndom — för trettio år sedan! —
såg jag aldrig annat än tröskverk på logarna.
Slagan trodde jag var ett redskap som numera bara
fanns på Nordiska museet och liknande
inrättningar. Men i Saalfeld fick jag se slagorna i
verksamhet — en dag i slutet av juli kom jag förbi en
loge, dörrarna stodo öppna, och åtta gamla
käringar tröskade säd med slagorna i högsta hugg!
Det såg vart ögonblick ut som om de måste slå
varandra i skallen — jag kunde inte se på det länge,
det var för hemskt.
... Så tog det till att regna, dagar i sträck.
Instängd på hotellet av regn, regn, regn. Jag satt i
hotellkafét och läste vad som föll mig i händerna:
tidningar, tidskrifter, veckotidningar, ja, till och
med en handelskalender! I en veckotidning såg jag
ett porträtt av prinsen-regenten av Bayern, som just
den sommaren fyllde 80 år. Och jag kom att tänka
på Wittelsbacharna, denna underliga furstefamilj,
som också Karl XII var släkt med... Halvtokiga
nästan allesammans, utom de som voro heltokiga...
Till och med denne gamle prins Luitpold[1], som
av allt att döma är en hedersgubbe och i de flesta
hänseenden ganska klok, till och med han har sin
lilla fluga. Då han låter fotografera sig, är han
klädd som vanligt folk; men då han skall
porträtteras av en målare eller en skulptör tar han det mera
högtidligt: då spökar han ut sig i en gammal spansk
hovdräkt från femtonhundratalet — samma kostym
som Don Juan har på Operan! Vilken underlig idé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
