Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var på väg att duka under för vissa frestelser, men
att hon i övrigt var godhjärtad, "kanske alltför
godhjärtad..." Och så vidare. Jag är övertygad om att
de flesta av offren kände sig träffade på någon öm
liktorn.
Och i detta förfärliga idiotväder — det regnade
och regnade — kände jag mig plötsligt själv smittad
av ett oemotståndligt begär att äntligen en gång
få veta vad jag gick för. Och med den slösaktighet
som anses vara utmärkande för vår nation, beslöt
jag att kosta på mig icke mindre än 6 mark och
att för denna summa skaffa mig två porträtt — två
speglar för min själ: en till 5 mark, privat, och en
till 1 mark, i "Heimath". Naturligtvis under olika
signaturer. Först tog jag ett ark av mitt vanliga
manuskriptpapper, i kvartformat, och efter ett par
korta inledande rader i vanlig affärsstil vidfogade
jag (utom 5 mark) som skriftprov en avskrift ur
en tidningsartikel, som jag händelsevis hade inom
räckhåll. Jag skrev alltså intet, som vad innehållet
beträffar kunde ge någon upplysning om min
person; den vise mannen skulle blott ha min handstil
att hålla sig till. Detta brev skrev jag med min
vanliga reservoarpenna, som är ganska brednäbbad
och som var fylld med mitt eget medförda
Filipstadsbläck. — Till det andra brevet begagnade jag
hotellets skrivmaterial: ett tarvligt brevpapper i
alltför litet format, en dålig, spetsig penna och ett
vidrigt gredelint bläck. Som följd av papperets ringa
format och den spetsiga pennan blev min handstil
denna gång litet mera petig och sammanträngd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
