Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 - hjalmar söderberg
• .
— Ursäkta, frågade jag, men hur kunde majorn
veta att det var satan som talade så?
— Jo, det skall jag säga er; jag visste med mig
själv att jag var förargad på krigsministern för att
han hade stått framför mig under hela audiensen
och skymt bort mig så att kungen knappt såg mig.
Då nu anden, som ingav mig att jag skulle tala
med honom, utgick ifrån att han var så tjock,
förstod jag naturligtvis att det var djävulen, som
frestade mig genom min avundsjuka.
Jag hade intet att invända. Majorn fortsatte:
— Så kom jag ner på Norrbro. Där mötte jag två
flickor, av den där sorten ni vet... De kastade ögon
på mig i förbigående och räckte ut tungan åt mig,
alldeles som damen där borta. Då hörde jag för
andra gången satan tilltala mig: "Feiff", sade han,
"du bör inte försumma att tala till de där flickorna
och försöka omvända dem." Och den här gången
talade verkligen satan så likt Gud själv, att jag
stannade mitt på Norrbro och vände mig om efter
flickorna, i stor parad som jag var; och flickorna
vände sig om, de också, och räckte ut tungan. Bara
litet förstår ni; inte som när en gatpojke räcker ut
tungan, utan bara en liten röd spets mellan läpparna,
alldeles som damen där borta. "Nå, Feiff", sade
satan till mig, "skall du inte gå fram till dem? Är
du kanske rädd för att det kan se illa ut? Är du
feg, gamle Feiff?" Jag tvekade ännu och lyssnade
efter något som kunde avgöra, hur jag borde handla.
Och se, då gjorde sig satan ännu listigare än förut
och sade till mig: "Du kan lugnt gå fram och tala
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
